Category Archives: Scandinavian

Nytt förslag på reviderad vägledning för tjäder

(Birdlife Sverige 8 maj 2018; Foto: Svante Joelsson)
BirdLife Sverige tagit fram en kunskapssammanställning om tjädern som presenterades och lades ut på hemsidan för några veckor sedan.
Under drygt två års tid har vi gått igenom det mesta som skrivits om tjädern och hur den klarar sig i skogsbruket. Rapporten omfattar drygt 200 referenser. Våra slutsatser från arbetet med rapporten visar att nuvarande vägledning för tjädern har en del brister.
I detta förslag för ny vägledning för tjädern redogör vi för i detalj vari bristerna består. De artvisa vägledningarna är framtagna för att säkra arternas behov och för att de åtgärder som görs vid skogsbruksåtgärder inte skall påverka eller missgynna den kontinuerliga ekologiska funktionen hos arten. Vi anser att vägledningen idag har sådana brister att den ekologiska funktionen hos arten riskerar att påverkas negativt om hänsynen endast görs enligt dagens skrivningar i vägledningen.
Vi uppmanar därför skogsstyrelsens styrelse att ge i uppdrag till ArtDatabanken att revidera aktuell vägledning. Vi uppmanar även styrelsen att ge i uppdrag att granska våra förslag och de källor som finns kring dessa och utforma den reviderade vägledningen utifrån detta.
Christer Johansson, skogsansvarig styrelseledamot i BirdLife Sverige
Lotta Berg, ordförande i BirdLife Sverige.
Gå till BirdLife Sverige för att ladda ned förslag om reviderad vägledning för tjädern.
Advertisements

Stor genomgång: Hur går det för Sveriges fåglar?

kungsfågel.PNG

(Erik Hansson, Natursidan; 13 april 2018; Foto Daniel Pettersson )

Sveriges fågelfauna blir allt större när fler fåglar börjar häcka här. Det går också allt bättre för många arter, men sämre för jordbruksfåglarna och de krävande skogsfåglarna. Det visar rapporten ”Sveriges fåglar 2018” från BirdLife Sverige, gjord i samarbete med Lunds universitet, Naturvårdsverket, landets länsstyrel­ser, ArtDatabanken och inte minst insatser från ungefär 600 frivilliga.

Sveriges fåglar har kartlagts av BirdLife Sverige (Sveriges Ornitologiska Förening) i drygt 70 år och sedan 1970-talet har verksamheten ”utökats och förstärkts av mera vetenskapliga inventeringar inom ramen för det som idag är Svensk Fågeltaxering”.

– Vi vågar påstå att vi idag har en bra bild av hur det går för Sveriges fåglar, såväl i landet som helhet som i olika landskapstyper. Denna kunskap växer dessutom genom att vi under senare tid utökat inventeringsprogrammen. Samtidigt är det viktigt att påpeka att fågelfaunan är föränderlig och att den ständigt påverkas av olika faktorer i omvärlden. Detta gäller inte minst hur vi utnyttjar och påverkar naturen, skriver Anders Wirdheim i publikationen Sveriges fåglar 2018.

En av metoderna som används är de så kallade standardrutterna. Drygt 600 inventerare, som alla är duktiga fågelskådare, följer en förutbestämd, 8 km lång runda i form av en kvadrat med 2 km sida. Dessa rutor är jämnt fördelade över landet och anses ge en representativ bild av den svenska fågelfaunan.

Det går bra för många fåglar
Rapporten ”Sveriges fåglar 2018” visar både väldigt positiva och negativa exempel. Det har exempelvis de senaste 10 åren gått väldigt bra för sångsvan, storskrake, havsörn, tornfalk, trana, silltrut, sydlig gulärla, gärdsmyg, tofsmes, nötkråka, steglits, domherre och stenknäck och många vadare såsom nordlig kärrsnäppa och rödbena. Allra starkast ökning uppvisar bland andra gransångare, gråsiska, brushane och fjällripa.

– Det är nog ingen som vet varför fjällripan ökat i antal under senare tid samtidigt som trenden för dalripan länge varit nedåtgående, berättar rapportens författare Anders Wirdheim. Men en delförklaring skulle kunna vara …

Läs mer

Fågelläten och fågelsång i Sverige

(Natursidan.se 12 april 2018)

Att lära sig känna igen de svenska fåglarnas läten och sånger är inte det lättaste. Det kräver träning, upprepning, tålamod och en viss portion gehör. I den här guiden försöker vi lära ut tips på vad du kan tänka på för att känna igen några av våra vanligaste fågelarters läten och sång.

Besök Natursidan.se för att lyssna på vacker fågelsång.

grönsiska.PNG

 

Dramatisk försämring för stenskvättor – verkar inte hitta tillräckligt med insekter

Stenskvätta.JPG

(Erik Hansson, Natursidan 2017-11-10)

I jordbrukslandskapet utanför Uppsala har forskare följt stenskvättor i 25 år och de ser en dramatisk försämring. Troligen orsakad av att fåglarna inte hittar lika mycket insekter och andra småkryp som föda, enligt en ny studie från SLU som publicerats i tidskriften Ecology and Evolution.

De senaste 25 åren har exempelvis stenskvättans ungars vikt minskat med i snitt 2 gram från 19,5 gram till 17,5 gram. Dessutom överlever färre ungar (från i snitt en unge per bo till en unge i var femte bo) och antalet häckande par har minskat. Anledningen verkar inte vara att stenskvättan har problem med att anpassa sig till de allt tidigare vårarna (i snitt elva dagar tidigare nu jämfört med i början av 90-talet). Troligtvis är orsaken matbrist, menar SLU-forskarna som gjort en av få långsiktiga internationella studier av fåglar i jordbrukslandskapet.

– Det är en dramatisk förändring. Ungens vikt har stor betydelse för dess chans att överleva. När den hoppar ut ur boet behöver den reserver. Om ungen är hungrig och sitter och skriker blir den uppäten på en gång, säger Tomas Pärt, professor på institutionen för ekologi.

Forskarna fann inget samband mellan hur stenskvättornas förmåga att häcka i takt med när våren anländer och hur väl de lyckades med häckningen. De är glädjande nog ganska bra på att anpassa sig efter ett nytt, varmare klimat.

– Vår misstanke om att de negativa trenderna berodde på att stenskvättorna inte längre lyckades pricka in bästa tiden för att häcka blev alltså inte bekräftad. Våra resultat visar hur viktigt det är att inte dra slutsatsen att två trender som följer varandra hör ihop – alltså tidigare vår och försämrad fortplantning och överlevnad i det här fallet, säger Debora Arlt, forskare på institutionen för ekologi.

De låga vikterna på ungarna och andra tecken tyder på att de sämre häckningsframgångarna hänger ihop med tillgången på mat, som till stor del består av insekter och andra kryp. Kan det finnas ett samband med det som kallats en ”ekologisk katastrof” – studierna i Tyskland om att mängden insekter har minskat med över 75% på 27 år? Det finns ingen långsiktig data för liknande fenomen i Sverige.

– Miljön kan ha försämrats för både insekter och stenskvättor. Om vi visste vad det berodde på kanske vi också skulle kunna förklara varför många andra jordbruksfåglar minskar. Det ligger ju i allas intresse att hitta sätt att långsiktigt bruka landskapet så att det gynnar både biologisk mångfald och produktion, säger Debora Arlt.

Samtidigt vill forskarna inte skylla på jordbruket.

– Det är lätt att skälla på lantbrukarna men jordbruket påverkar den biologiska mångfalden positivt också. Utan dem skulle det överhuvudtaget inte finnas förutsättningar för stenskvättorna och andra arter som är knutna till det öppna jordbrukslandskapet, säger Tomas Pärt.

Läs hela artikeln här

Vadare försvunna från vindkraftpark

(SOF 11 augusti 2017)
Det påtalas ofta att effekter sällan kan utläsas av kontrollprogram som upprättas efter etablering av vindkraft. Det kan bl.a. bero på naturliga variationer i de (fågel-)bestånd som undersöks samt att synbara förändringar ibland uppstår med avsevärd fördröjning – eller så klart att vindkraftverken inte utgör någon påverkan.
Nu finns emellertid ett intressant exempel från Stor-Rotlidens vindkraftpark i Åsele kommun, Västerbottens län. Granholmsmyran, en myr som tidigare hyste ett vadarsamhälle, saknar mindre än tio år efter etableringen helt häckande vadarfåglar.
Vid basinventeringen 2009 räknades 11 ljungpipare, 4 grönbenor, 6 gluttsnäppor, 2 skogssnäppor samt enstaka exemplar av rödbena och storspov. Ett halvt decennium senare, 2014, hade vadarsamhället minskat till 4 grönbenor, 2 ljungpipare, 1 skogssnäppa samt 1 småspov. Ytterligare två år senare stod alltså inte en enda vadare att finna vid inventeringen.
Detta är givetvis en dramatisk utveckling och även om det inte är vetenskapligt belagt att vindkraftparken är det som har orsakat vadarnas försvinnande så finns det ingen annan uppenbar förklaring.
Det kan i sammanhanget nämnas att det 2016 publicerades ännu en undersökning som påvisade vadares känslighet för vindkraftsetablering. I den brittiska studien minskade antalet häckande ljungpipare med 79 % i anslutning till en vindkraftpark och undanträngningseffekterna var tydliga upp till 400 meter från verken (Sansom et al. 2016. Negative impact of wind energy development on a breeding shorebird assessed with a BACI study design. IBIS 158: 541–555)

Uaktuelt med oljeboring utenfor Lofoten, Vesterålen og Senja

Norsk Ornitologisk Forening og Naturvernforbundet 1 augusti 2017; Foto Håvard Eggen)

Forslaget om oljeutvinning i Lofoten, Vesterålen og Senja vil medføre at olje- og gassindustrien rykker nærmere globalt viktige områder for sjøfugler. Oljeutslipp her vil være en katastrofe. I likhet med faglige instanser anerkjenner vi at risiko for utslipp er lav, men mener at naturverdiene er så store at området bør skjermes.

I fjor ble vi kjent med sjøfuglene på Hornøya i Finnmark gjennom NRKs direktesendte fjernsynssatsing, der vi kunne følge livet i fuglefjellet minutt for minutt. Mange ble kjent med fugler som alke, lunde og krykkje. Ingen andre steder i landet ligger sjøfuglområdene så tett som utenfor Lofoten og Vesterålen, til tross for et stadig vanskeligere liv for de fjærkledde. Det er de fantastisk produktive havområdene som har gjort det mulig for sjøfuglene å leve her. Og som perler på en snor ligger de enorme sjøfuglforekomstene på Røst, Værøy, Nykvåg, Anda og Bleik, områder som er pekt ut som fem av de viktigste for sjøfugler i Norge.

For nær store fugleforekomster

15 kilometer fra de antatte olje- og gassforekomstene utenfor Lofoten finner vi de største sjøfuglkoloniene på Røst. Historien til sjøfuglene våre er dessverre trist. Siden vi begynte å overvåke sjøfuglene på Røst i 1979 har tilbakegangen vært stor. Nå er kun en femtedel av lundebestanden igjen, mens antall ærfugler på Røst er redusert med 70 prosent siden 1988. Dette er en utvikling som vi ser for flere av våre sjøfugler langs norskekysten.

En av truslene mot sjøfuglene våre er klimaendringene. Når temperaturen i verdenshavene stiger, endrer også vandringsmønstrene for enkelte av fiskebestandene seg. De 300 000 lundeparene på Røst er avhengige av nær tilgang på småfisk som sild og tobis i hekketida. Det er paradoksalt når politikere er villig til å øke risikoen for sjøfuglene våre, og det dobbelt opp. Dersom området utenfor Lofoten blir åpnet for oljevirksomhet, vil vi utforske nye grenser for å produsere et produkt som skaper klimaendringer som truer sjøfuglene. I tillegg er sjøfuglene svært utsatt for eventuelle oljesøl.

Havområdene rundt Røst er også viktige overvintringsområder for tusenvis av ender som ærfugl, praktærfugl og havelle. Disse finner man i tette flokker. Selv små oljesøl vil ramme mange fugler. En situasjon med oljesøl i dårlig vær med høye bølger i de værharde områdene, vil være en håpløs oppgave å takle for norsk oljevernberedskap. Selv små mengder olje i fjærdrakten kan bety en sikker død. Ifølge en rapport fra Det Norske Veritas fra 2012 vil en oljeulykke i dette området kunne få katastrofale konsekvenser for sjøfuglene. Det kan ta mer enn 10 år før bestanden blir restituert, om den noen gang blir det.

Nå ser vi at flere av sjøfuglbestandene våre er i tilbakegang. Men det finnes fortsatt håp. Bestandene kan ta seg opp igjen når forholdene bedrer seg. Truede arter krever spesiell ivaretakelse. Betydningen av hvert individ øker i takt med hvor truet arten er, sett i et bestandsperspektiv. Ved Røst finner vi noen av de mest truede sjøfuglartene våre. Risikoen ved oljeutvinning nært sjøfuglforekomstene er altfor stor.

Færre trusler, ikke flere

Rundt 35 prosent av sjøfuglene våre har forsvunnet siden 2005. Det gir all grunn til å være bekymret. Da blir det så vanvittig at flere parter ønsker å gi disse utrydningstruede fugleartene nye trusler, i stedet for vern. NOF er klart imot å åpne Lofoten for petroleumsaktivitet, også utenfor Røst. Det gir oljeindustrien akkurat det de har mast om. Det gir ikke noe vern til de viktige fiskefeltene utenfor Røst. Det gir ikke noe vern til det området hvor våre viktigste kommersielle fiskearter gyter. Det gir ikke noe vern til verdens største kaldtvannskorallrev. Og sjøfuglene våre lever stadig farligere.

I løpet av det siste året har stadig flere støttet et oljefritt Lofoten, Vesterålen og Senja, både i meningsmålingene og ikke minst i kommunene i Lofoten. I 2011 var det kun én kommune som sa nei til oljevirksomhet i dette området, i dag er det ingen kommuner i Lofoten som sier ja til åpning. Utsiktene for lundene og de andre naboene i fuglefjellene ser kanskje ikke så lyse ut. Men de skal slippe å ha oljeindustrien enda nærmere fiskeområder og boplasser. For fisken og for sjøfuglenes del bør havområdene utenfor Lofoten og Vesterålen sikres varig vern fra petroleumsaktivitet.

Sjældne korsnæb på koglejagt i Danmark

hvidvinget kors JL 1

(Jan Skriver 4 augusti 2017; Photo John Larsen)

Hvis man hører en trompetlignende lyd fra den danske augusthimmel, kan der være tale om en sulten hvidvinget korsnæb på udkig efter lærketræer med kogler fulde af frø. I disse uger kan der ses småflokke af hvidvinget korsnæb, der fra egne mod nord og øst er trukket ind over Danmark.

Deres stemmer kan lyde som små legetøjstrompeter, når de flyver omkring og tilsyneladende trutter en fanfare for føderigdommen i de danske skove.

Trompetisterne er hvidvinget korsnæb, og netop i disse uger er der et rykind af disse normalt meget sjældne gæster fra Ruslands vidtstrakte skove.

– Særligt Skagen-halvøen har haft besøg af hvidvingede korsnæb på træk de senere uger, men arten er også set flere andre steder, dog primært i Jylland. Tilsyneladende følger korsnæbbene under det aktuelle rykind en meget vestlig rute. For eksempel er der i Norge en observation på 110 hvidvinget korsnæb, mens trækstedet Falsterbo i Sydsverige endnu ikke har haft nævneværdige forekomster. Korsnæbbenes tidligere invasioner i Danmark har givet mere spredte forekomster med flere fugle i den østlige del af landet, siger Simon Sigaard Christiansen, der er leder af Skagen Fuglestation, som bliver drevet af Dansk Ornitologisk Forening (DOF).

Flere invasioner på få år

Det er tredje gang i løbet af få år, at hvidvinget korsnæb foretager trækbevægelser til Nordvesteuropa fra artens kæmpemæssige udbredelsesområde i Ruslands vidtstrakte nåleskove langt mod øst.

I sensommeren 2011 gik historiens største invasion af hvidvinget korsnæb over Danmark, da mange hundrede, ja, måske tusinder af fugle, opholdt sig i de danske skove. Året efter blev denne normalt meget nordlige fugleart for første gang nogensinde fundet ynglende i Danmark, da der blev dokumenteret nyudfløjne unger i både Thy og Nordsjælland.

Sensommeren og efteråret 2013 blev på ny en sæson med ekstraordinært mange hvidvinget korsnæb i Danmark, hvor arten ellers tidligere havde været så sjælden, at der kunne gå årtier mellem de gode år med adskillige observationer.

Men hvorfor gæster flere og flere hvidvingede korsnæb tilsyneladende vores breddegrader med kortere tidsintervaller?

– Det er altid svært at sige præcist, hvorfor en fugleart optræder, som det er tilfældet med hvidvinget korsnæb. Som hovedregel er det en dårlig frøproduktion i yngleområderne mod nord og øst og dermed mangel på føde, som driver korsnæbbene til vores skove, siger Simon Sigaard Christiansen.

Sultne korsnæb kommer yderst vidt omkring under deres invasioner, og de rejsende når næppe nogensinde tilbage igen til deres fædrene skove mod øst. Under de seneste invasioner af hvidvinget korsnæb er fuglene for eksempel nået så langt som til Shetlandsøerne og Færøerne, hvilket er destinationer, der næppe udsteder returbilletter til finker på afveje.

Tjek himmelens trompeter

Under det aktuelle rykind i Danmark er der set flokke af hvidvingede korsnæb over Skagen og Nordmandshage ved Limfjordens østlige munding mod Kattegat. Også Blåvand-området har haft besøg.

– Det er ikke til at vide, om de aktuelle forekomster vil vokse og blive til en invasion med virkelig mange fugle, men det er værd at spejde efter korsnæbbene de kommende uger. Jeg vil tro, at der er gode chancer for at finde hvidvinget korsnæb mange steder langs vestkysten af Jylland og på nordkysten af Djursland og langs Nordsjællands kyster. Lyt efter trompetkaldet. Eller det kald som minder om den stemme, som vores hjemlige gråsisken har. I flugten vil man ofte kunne se de hvide vingebånd, der er det gode kendetegn på hvidvinget korsnæb, hvis man altså har fuglene tæt på”, siger Simon Sigaard Christiansen.

Der er særligt gode chancer for at se hvidvinget korsnæb i skove med mange lærketræer.

Korsnæbbet med de hvide vingestriber er den af de tre arter af korsnæb, som har det mindste og svageste næb. Det fungerer som et specialværktøj, som kan lirke frøene ud af de bløde kogler fra lærketræer. Næbbet er dog ikke svagere, end at det også kan lukke kogler fra rødgraner og andre nåletræer op, hvis det endelig skal være. Men lærkekogler er livretten.