Category Archives: 2017

Sjælden fugl breder sig sydfra til hele Danmark

(Jan Skriver 24 May 2017)

For få årtier siden var rødtoppet fuglekonge en sjælden gæst i den danske natur. Men i disse år bliver fuglekongens fætter observeret over hele landet. Rødtoppet fuglekonge er vandret nordpå i takt med klimaændringerne, og Danmark er ved at blive et permanent yngleområde for denne sydlige art. Det viser Dansk Ornitologisk Forenings Atlas III, som er den hidtil mest omfattende undersøgelse af den danske fuglefauna.

Den vejer et sted mellem fem og ti gram, og dens stemme er så spinkel og musepibende højfrekvent, at mange mennesker har svært ved at høre den, selv om den synger alt, hvad den kan.

Men nu er det ganske vist, at rødtoppet fuglekonge, hvad angår geografisk udbredelse, er ved at sætte sig, så tungt som en fuglekonge nu engang formår, på de danske skovområder.

I hvert fald er antallet af observationer af denne traditionelt set sydlige og hidtil fåtallige fugleart i Danmark på det nærmeste eksploderet de senere år. Rødtoppet fuglekonge er tilsyneladende ved at blive en vidt udbredt dansk fugleart.

– Vi kan konstatere, at rødtoppet fuglekonge er i voldsom fremgang, og i disse år bliver arten set over hele landet. Vi kan se, at arten via Sønderjylland, Sydøstfyn og Sydsjælland år for år rykker længere og længere mod nord i Danmark. Og dén udvikling falder helt i tråd med forudsigelserne i det såkaldte klimaatlas, som den internationale fuglebeskyttelsesorganisation BirdLife International udgav for 10 år siden. Atlasset spåede blandt andet, at netop en art som rødtoppet fuglekonge ville ekspandere kraftigt mod lande i nord frem til omkring 2080, siger Thomas Vikstrøm, der er biolog i Dansk Ornitologisk Forening (DOF).

Han er med til at samle trådene i Atlas III, der er den hidtil mest omfattende kortlægning af Danmarks fuglefauna.

Tredobling i antallet af fund

Godt 1.400 medlemmer af Dansk Ornitologisk Forening (DOF) registrerer i fire år frem til foråret 2018 alle ynglefugle i landet, der er delt op i 2.262 kvadrater. Facit kan derpå sammenlignes med situationen i midten af 1990’erne, da Danmarks ynglefugle senest blev talt og estimeret.

Read more

A little water goes a long way in helping birds during sizzling conditions

Swallows on telegraph wires

• Thermometers are set to sizzle this bank holiday weekend following on from the driest winter in more than 20 years
• Summer migrant birds returning from Africa such as swifts, swallows and house martins, as well as garden favourites like starlings, robins and blue tits could struggle to find a supply of water in hot conditions.
• Gardeners can help by following RSPB advice of leaving out a fresh supply of water to help birds through the breeding season.
With temperatures set to soar this bank holiday weekend and fears that the UK could face a widespread drought this summer, the RSPB is asking people to help birds through the hot conditions by making water available to them in their gardens or outdoor spaces.
Every year migrant birds such as swifts, swallows and house martins announce the arrival of the British summer as they complete a 6,000 mile migration from central and southern Africa to nest and raise their young. After the UK experienced its driest winter since 1995, these birds will arrive to conditions that will make building their nests from damp sticky mud much more difficult, which could impact on their chicks surviving.
The wildlife charity is appealing to people to put out a supply of fresh, clean water, as well as some wet mud in a shallow container like a dustbin lid, to help these migrant birds survive the arduous conditions.

Cowbird moms choosy when selecting foster parents for their young

(University of Illinois at Urbana-Champaign 23 May; Photo: Loren Merrill, Scott Chiavacci)

Brown-headed cowbirds are unconventional mothers. Rather than building nests and nurturing their chicks, they lay their eggs in the nests of other species, leaving their young ones to compete for resources with the foster parents’ own hatchlings. Despite their reputation as uncaring, absentee moms, cowbird mothers are capable of making sophisticated choices among potential nests in order to give their offspring a better chance of thriving, a new study shows.

Brown-headed cowbirds are known to lay their eggs in the nests of more than 200 other bird species of varying sizes, and typically do so after the host bird has laid her own eggs. The new study, led by a team at the University of Illinois, found that when cowbird mothers chose the nest of a larger host bird, they preferred those that held smaller-than-average eggs for that species. Smaller host eggs give the cowbird eggs a better chance of being successfully incubated; smaller host hatchlings mean the cowbird chicks face less competition for food and nest space.

“It implies a level of resolution in cowbird decision-making that people hadn’t seen before,” said Loren Merrill, a postdoctoral researcher at the Illinois Natural History Survey who conducted the study with INHS scientists Scott Chiavacci and Thomas Benson and Illinois State University researcher Ryan Paitz.

“Scientists originally saw cowbirds as egg dumpers that would put their eggs in any nest they found,” Merrill said. “And while that may be the case in some areas, or for some birds, it doesn’t tell the whole story. In fact, the more people have looked at cowbird behavior, the more our understanding has evolved of exactly how discriminating cowbirds can be.”

From April through August for five seasons ending in 2015, the researchers hunted through 16 shrubland sites across Illinois, looking for cowbirds and nests in which cowbirds might place their eggs.

“Nest searching is really fun fieldwork, except when you’re trekking through poison ivy- and hawthorn-infested lands,” Merrill said. “You either get really lucky and see nesting material in a bird’s mouth, and you watch until they lead you to a nest, or you listen and watch for the vocalizations and behaviors the adults use when you are close to a nest.”

Cowbirds use similar tactics to scout for host nests.

“They do a lot of skulking around the underbrush,” Merrill said. “They’ll also perch in an inconspicuous place and just watch. They are cuing in on the behavior of hosts that are building their nests or taking food back to nests.”

Read more

”Biologisk mångfald – vår tids ödesfråga”

(SVT 22 maj 2017; Foto: Kerstin Joensson)

OPINION · ”Vikten av biologisk mångfald fastslås i forskningsrapport efter forskningsrapport, och vi vet att människor mår bättre av att leva nära en artrik natur. Det är hög tid att dessa slutsatser syns tydligare även i politiska och affärsmässiga beslut”, skriver företrädare för WWF, Naturskyddsföreningen, SOF BirdLife, Skydda skogen, Jordens Vänner, Fältbiologerna, Klimataktion Sverige, PUSH Sverige, Älväddarnas samorganisation och Urbergsgruppen Sverige.

I dag den 22 maj är det biologiska mångfaldens dag – en internationell högtidsdag, initierad av FN år 2002 för att öka förståelsen för en artrik natur.

Trots 15 års arbete med att lyfta frågan och trots att forskare anser att vi befinner oss i den sjätte stora massutrotningen av arter får sällan biologisk mångfald den uppmärksamhet som skulle behövas.

Klimatförändringarna och biologisk mångfald är vår tids stora ödesfrågor och det är två frågor som är sammanflätade. Artrik natur utgör hållbara system som lättare kan klara av klimatförändringar.

Bevarandet av naturskogar som lagrar stora mängder kol eller våtmarker som minskar övergödningen och gör samhället mindre sårbart mot översvämningar är bara två kända exempel i en lång rad av liknande exempel.

Samtidigt hotar klimatförändringarna artrikedomen när torrområden breder ut sig, korallrev bleks eller de arktiska istäcket blir allt mindre.

Den främsta anledningen till att den biologiska mångfalden minskar är också en av de största faktorerna bakom klimatförändringarna; vi släpper ut växthusgaser, vi hugger ner skogar och exploaterar naturen för att skapa jordbruksmark, monokulturer eller bebyggelse.

Samtidigt har kunskapen i ämnet aldrig varit så här stor.

Vikten av biologisk mångfald fastslås i forskningsrapport efter forskningsrapport, och vi vet att människor mår bättre av att leva nära en artrik natur.

Det är hög tid att dessa slutsatser syns tydligare även i politiska och affärsmässiga beslut.

Intresse för frågan saknas inte. I samband med den Biologiska mångfaldens dag den 22 maj arrangeras det cirka 60 aktiviteter runt om i landet.

Det invigs naturreservat, ordnas med fågelguidningar, skogsvandringar, naturbingo, naturpoesi i sociala medier och landsomfattande spindelräkningar. Skolor, naturföreningar, museum, naturum, länsstyrelser, turistföreningar och privata företag har engagerat sig för att visa vikten av den biologiska mångfalden.

Trots att kunskapen och intresset finns, tas frågan inte upp på allvar i den politiska debatten. Vi är framme vid ett vägskäl. De politiska besluten måste genomsyras av verklig hänsyn till naturen.

Vi kan inte längre anpassa oss efter de som vill fortsätta i samma hjulspår som om ingenting har hänt. Vi har i ett längre perspektiv inte råd med kortsiktighet.

Det är dags att även samhällets makthavare tar engagemanget och den samlade kunskapen på allvar och börjar agera för att rädda världens arter och livsmiljöer.

Att kunna bada i friska sjöar och vattendrag, att promenera i levande skogar, och att uppleva ett rikt växt- och djurliv som väcks av våren. Det är några av de livskvaliteter vi vill att kommande generationer också ska kunna njuta av, och som kan kräva tuffa politiska beslut.

Det att dags att inse att även det som kan tyckas vara oansenligt, faktiskt är ovärderligt.

Därför firar vi den biologiska mångfaldens dag och hoppas att frågan från och med nu får den uppmärksamhet som den förtjänar.

Framgång i rödspovsprojekt som ska rädda beståndet i Storbritannien (Project saving Black-tailed Godwit in Great Britain)

rodspov2.jpg

(Erik Hansson 21 maj 2017; Foto Daniel Pettersson)

I Storbritannien har det för första gången nyligen kläckts 26 rödspovsägg i fångenskap. Målet är att hjälpa arten på traven för att den inte ska utrotas.

Den här delen av ”Projekt rödspov” innebär att ägg samlas in från bon i det vilda för att sedan under kontrollerade former kläckas i fångenskap där även ungarna föds upp och tränas till ett liv i frihet innan de släpps ut. På detta sätt överlever betydligt fler av ungarna än om äggen hade lämnats i bona. Dessutom leder ”äggstölden” till att rödspovarna oftast lägger en till kull i det vilda.

För första gången har nu 26 ungar kläckts i projektet och målet är att fler av dem ska klara sig i Storbritanniens två viktigaste häckningsplatser. Med tanke på att det finns färre än 60 par rödspovar kvar i Storbritannien och att arten listas som ”nära hotad” i världen anses det vara en viktig insats för att rödspovarna ska räddas.

– Artens framtid i Storbritannien och globalt är för närvarande väldigt osäker. Rödspoven häckar på marken så de är väldigt känsliga för översvämning och rovdjur, säger Hannah Ward på Storbritanniens fågelförening RSPB.

”Projekt rödspov” ska pågå i minst fem år och finansieras av EU LIFE Nature-programmet.

– Att ”snabbstarta” unga fåglar är ett stort ingrepp och det har redan visat sig vara en enorm hjälp för att rädda en annan art från att utrotas – skedsnäppan. Det ökar antalet unga fåglar som tar till vingarna och det ger oss också möjlighet att kunna märka fåglarna så att vi kan följa dem genom livet och samla in fakta om deras beteende, säger Rebecca Lee, chef för projektet hos Wildfowl & Wetlands Trust (WWT).

Läs artikeln

95-100% säkert att Sverige har fått besök av sin första lammgam

lammgam.jpg

(Erik Hansson 23 maj 2017; Foto: Daniel Pettersson)

Det började under måndagseftermiddagen den 22 maj med en rapport om att en fågelskådare såg en mycket trolig ung lammgam attackeras av kråkor och en ormvråk väster om Jönköping. På morgonen dagen efter plingade det till i fågelskådningsappen Bird Alarm igen – ännu en rapport om en trolig lammgam i området.

Den andra rapportören uppges känna sig ”95-100 procent säker” på att det var en lammgam som han spanade på. Den flög dock iväg innan andra fågelskådare han till platsen. Under tisdagsmorgonen den 23 maj eftersöktes gamen i området av flera fågelskådare och vid 10-tiden ska den ha setts, men tappats bort igen på hög höjd.

Att det skulle vara en vild lammgam som förflyttat sig upp till Sverige är långt ifrån otänkbart. Det har gått väldigt bra för lammgamarna i Europa de senaste åren. Det kläcks årligen rekordmånga ungar och reviren i Alperna blir allt fler. Dessutom har fåglarna börjat röra sig ut i Europa. Den 20 maj sågs till exempel en ung lammgam i de östra delarna av Danmark, fyra mil från Sverige. Kan det vara samma individ som korsat Öresund?

Lammgamar föredrar att äta från kadaver och sväljer då ofta ben. Lammgamen har en stark magsaft som kan lösa upp benbitarna så att näringen kan tillgodogöras. Det händer även att gamen jagar själv, men framför allt tar den hand om döda djur i naturen och hindrar på så sätt exempelvis smittospridning.

Läs artikeln här

‘Bare Parts’ are an Important but Underappreciated Avian Signal

AUK-16-136

(Erik Iverson 24 May 2017; Photo K Tarvin)

Birds are well-known for being among the most colorful of all animals, with many species displaying striking, brightly-colored feathers. Scientists have long wondered why color is so important to fitness, and hundreds of studies have been published on the relationships between plumage and traits such as age, physiological condition, reproductive success, and attractiveness to mates. However, there is a growing awareness that plumage is not the only important site of coloration among birds; there is also considerable variation within and between species in the color of bills and in bare skin such as legs, feet, ceres, or wattles. Yet compared to plumage, these ‘bare part’ ornaments have received relatively little attention; a 2006 review of carotenoid coloration in birds, for instance, identified only 14 studies of bare parts versus 130 studies of plumage.

Unlike plumage, bare part color has the potential to be highly flexible. For example, carotenoid-based bare parts can lose their color within days of food deprivation or within hours of stress. Amidst growing suggestions that changes in bare part color could have important implications for signaling, one of the authors, Jordan Karubian, was studying Red-Backed Fairywrens (Malurus melanocephalus) in Australia. In this species, males either acquire a territory and display black breeding plumage and bills, or stay dull and serve as helpers at the nest. Jordan noticed that when a breeding male died and a dull male took over its vacancy, the dull male’s bill would darken within several weeks. Experiments confirmed this effect and showed that dull males with newly black bills also had testosterone levels comparable to birds with black plumage. I joined Jordan’s lab as an undergraduate and studied fairywrens as well, and when I was looking for a topic for an honors thesis Jordan suggested that bare parts were an expanding area in need of a review. That thesis grew and grew, eventually becoming my master’s work and encompassing 321 published studies of bare-part coloration and signaling.

Our review shows that despite the research focus on plumage, bare part signals might be more common than plumage-based ones and are an important visual signal in many species that lack bright plumage altogether. Carotenoids, melanin, and structural colors are all flexible in bare parts, and rapid blood flushing through skin can change color even more rapidly. Bare part color provides up-to-date information about a signaler, allowing competitors, mates, and offspring to adjust their strategies and maximize their fitness. Carotenoid-signaling with bare parts may also be less costly than with plumage, allowing signaling by females and non-breeding males. In species where both plumage and bare parts of the same color exist, the two are likely to be ‘multiple messages,’ conveying different aspects of condition or targeting different audiences. We believe that more careful and extensive characterization of bare part coloration will contribute greatly to our understanding of this underappreciated dynamic signal, and help inform a more inclusive theory of animal communication.