Tag Archives: biodiversity

Biogeography of Amazon birds: rivers limit species composition, but not areas of endemism

toucan.jpg

(Ubirajara Oliveira, Marcelo F. Vasconcelos & Adalberto J. Santos 7 June 2017)

 

Amazonian rivers are usually suggested as dispersal barriers, limiting biogeographic units. This is evident in a widely accepted Areas of Endemism (AoEs) hypothesis proposed for Amazonian birds. We empirically test this hypothesis based on quantitative analyses of species distribution. We compiled a database of bird species and subspecies distribution records, and used this dataset to identify AoEs through three different methods. Our results show that the currently accepted Amazonian AoEs are not consistent with areas identified, which were generally congruent among datasets and methods. Some Amazonian rivers represent limits of AoEs, but these areas are not congruent with those previously proposed. However, spatial variation in species composition is correlated with largest Amazonian rivers. Overall, the previously proposed Amazonian AoEs are not consistent with the evidence from bird distribution. However, the fact that major rivers coincide with breaks in species composition suggest they can act as dispersal barriers, though not necessarily for all bird taxa. This scenario indicates a more complex picture of the Amazonian bird distribution than previously imagined.


The impressive geographic vastness and biological diversity of the Amazon have stimulated attempts of geographic regionalization for more than two centuries.


The importance of Amazonian rivers as geographic barriers is supported by several lines of evidence, such as genetic differentiation between populations, and distribution patterns of passerine birds. However, these studies are restricted to a few rivers and taxa. Furthermore, rivers do not appear to be a major barrier for all taxa, suggesting that the Amazonian biota is the product of more complex evolutionary processes.


In this study we test whether the limits of the Interfluve AoEs can be recovered through quantitative analysis of bird distribution data, based on three methods of AoEs delimitation and through GIS and statistical methods applied to spatial variation in species and subspecies composition.


Results

Identification of areas of endemism

Our tests of the interfluve hypothesis were based on two datasets, one composed by distribution records of 612 Amazonian bird subspecies and another in which subspecies were merged within species, comprising records of 566 species. We built these two databases because the interfluve hypothesis was originally based on bird subspecies data. However, since bird subspecies delimitation can be controversial and are often based on geographic barriers, we decided to also analyse data classified only at species level. We delimited AoEs through three approaches that use different logical basis to identify co-occurrence patterns of species, in a way to perform a rigorous test of the interfluve AoEs hypothesis. The Geographical Interpolation of Endemism (GIE) interpolates species distribution through a kernel density function to estimate the degree of overlap in the species ranges in a spatially explicit way. The EnDemisM analysis (NDM) is based on spatial optimization of shared species between grid cells based on an endemism index, resulting in an estimate of species distribution overlap. Finally, the Parsimony Analysis of Endemicity (PAE), identifies AoEs based on a cladistic analysis of grid cells, with species as characters, to identify clusters of grid cells that are interpreted as AoEs.

Read the complete report here

Advertisements

”Biologisk mångfald – vår tids ödesfråga”

(SVT 22 maj 2017; Foto: Kerstin Joensson)

OPINION · ”Vikten av biologisk mångfald fastslås i forskningsrapport efter forskningsrapport, och vi vet att människor mår bättre av att leva nära en artrik natur. Det är hög tid att dessa slutsatser syns tydligare även i politiska och affärsmässiga beslut”, skriver företrädare för WWF, Naturskyddsföreningen, SOF BirdLife, Skydda skogen, Jordens Vänner, Fältbiologerna, Klimataktion Sverige, PUSH Sverige, Älväddarnas samorganisation och Urbergsgruppen Sverige.

I dag den 22 maj är det biologiska mångfaldens dag – en internationell högtidsdag, initierad av FN år 2002 för att öka förståelsen för en artrik natur.

Trots 15 års arbete med att lyfta frågan och trots att forskare anser att vi befinner oss i den sjätte stora massutrotningen av arter får sällan biologisk mångfald den uppmärksamhet som skulle behövas.

Klimatförändringarna och biologisk mångfald är vår tids stora ödesfrågor och det är två frågor som är sammanflätade. Artrik natur utgör hållbara system som lättare kan klara av klimatförändringar.

Bevarandet av naturskogar som lagrar stora mängder kol eller våtmarker som minskar övergödningen och gör samhället mindre sårbart mot översvämningar är bara två kända exempel i en lång rad av liknande exempel.

Samtidigt hotar klimatförändringarna artrikedomen när torrområden breder ut sig, korallrev bleks eller de arktiska istäcket blir allt mindre.

Den främsta anledningen till att den biologiska mångfalden minskar är också en av de största faktorerna bakom klimatförändringarna; vi släpper ut växthusgaser, vi hugger ner skogar och exploaterar naturen för att skapa jordbruksmark, monokulturer eller bebyggelse.

Samtidigt har kunskapen i ämnet aldrig varit så här stor.

Vikten av biologisk mångfald fastslås i forskningsrapport efter forskningsrapport, och vi vet att människor mår bättre av att leva nära en artrik natur.

Det är hög tid att dessa slutsatser syns tydligare även i politiska och affärsmässiga beslut.

Intresse för frågan saknas inte. I samband med den Biologiska mångfaldens dag den 22 maj arrangeras det cirka 60 aktiviteter runt om i landet.

Det invigs naturreservat, ordnas med fågelguidningar, skogsvandringar, naturbingo, naturpoesi i sociala medier och landsomfattande spindelräkningar. Skolor, naturföreningar, museum, naturum, länsstyrelser, turistföreningar och privata företag har engagerat sig för att visa vikten av den biologiska mångfalden.

Trots att kunskapen och intresset finns, tas frågan inte upp på allvar i den politiska debatten. Vi är framme vid ett vägskäl. De politiska besluten måste genomsyras av verklig hänsyn till naturen.

Vi kan inte längre anpassa oss efter de som vill fortsätta i samma hjulspår som om ingenting har hänt. Vi har i ett längre perspektiv inte råd med kortsiktighet.

Det är dags att även samhällets makthavare tar engagemanget och den samlade kunskapen på allvar och börjar agera för att rädda världens arter och livsmiljöer.

Att kunna bada i friska sjöar och vattendrag, att promenera i levande skogar, och att uppleva ett rikt växt- och djurliv som väcks av våren. Det är några av de livskvaliteter vi vill att kommande generationer också ska kunna njuta av, och som kan kräva tuffa politiska beslut.

Det att dags att inse att även det som kan tyckas vara oansenligt, faktiskt är ovärderligt.

Därför firar vi den biologiska mångfaldens dag och hoppas att frågan från och med nu får den uppmärksamhet som den förtjänar.