Tag Archives: birds of prey

Blyammunition bör förbjudas!

(BIrdlife.se 15 juni 2017; Foto: Tomas Lundquist)

Frågan om bly i jaktammunition har diskuterats alltsedan blyets allvarliga effekter för människor och djur blev uppenbara. Nyligen publicerades ännu en vetenskaplig artikel där allvarliga konsekvenser för kungsörnar konstateras. Påverkan, och därmed dödsrisken, är större under älgjakten.

Tillsammans med Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden har BirdLife Sverige skrivit ett brev till Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (jaktfrågor hanteras under Näringsdepartementet) och Miljöminister Karolina Skog, där vi yrkar att Regeringen snarast möjligt inleder processen för att införa ett förbud mot användning av bly i jaktammunition.

Argumenten för ett förbud av blyammunition är många. Som motargument brukar nämnas att alternativ ammunition saknas (vissa kalibrar) eller att den inte är lika effektiv. Erfarenheter från Danmark, där totalförbud för blyammunition råder sedan år 2000, visar emellertid att alternativen är (minst) lika bra och att blyammunition kan fasas ut framgångsrikt.

Genom att återigen väcka frågan hoppas vi kunna skapa opinion, inte minst inför valet nästa år, för att Sverige ska följa Danmarks exempel och stoppa en av de mest omfattande spridningarna av en tungmetall i den svenska naturen.’

Läs artikeln i original här

Brevet till Regeringen kan laddas ner här (Pdf 0,3 MB).

Advertisements

Det ser fortsatt allt ljusare ut för Sveriges pilgrimsfalkar

Pilgrimsfalk.jpg

(Erk Hansson, 8 juni 2017)

Det fortsätter gå bra för Sveriges pilgrimsfalkar. 2015 fanns det 399-450 par i landet. 2016 hittades 451-500 par. Även i år finns positiva tendenser. I Falkenbergs kommun häckar inte mindre än fem par och i Rättviks kommun ser det ut att bli häckning för första gången på 50 år. 

– En bolåda sattes upp 2009 på silon i Falkenberg. Efter det har pilgrimsfalken häckat varje år. I år häckar fem par pilgrimsfalkar i Falkenbergs kommun, vilket är mycket glädjande, berättar Thomas Andersson, ordförande i Falkenbergs ornitologiska förening.

För pilgrimsfalksparet i Rättvik är läget lite mer osäkert i dagsläget. De har hittat en lämplig boplats och förhoppningsvis kommer de lyckas med häckningen. I sådana fall är det första gången på 50 år som pilgrimsfalkarna häckar i Rättviks kommun.

I Västerås verkar falkarna fortsätta trivas och ett häckningsförsök görs återigen i staden. Det var inte länge sedan de första pilgrimsfalkarna på 60 år valde att etablera sig i Mälarstaden tack vare frivilliga eldsjälar och Projekt pilgrimsfalk.

Det finns med andra ord positiva tendenser för pilgrimsfalkarna även i år, men det är för tidigt att ge någon prognos hur det går i år enligt Peter Lindberg på Projekt pilgrimsfalk.

– Vi håller på med de första ringmärkningarna just nu men har fått in rapporter om flera nya par, så populationsökningen fortsätter som förväntat.

Att 2016 blev ännu ett bra år står dock klart. I södra Sverige hittades 17 fler revir än 2015 och sju fler häckande par. Det kunde konstateras häckning i Sörmland för första gången sedan 1970-talet och dessutom med två lyckade häckningar. Även Blekinge fick 2016 sin första häckning på länge. Närmare bestämt minst 60 år. Flera nya par har också upptäckts i Halland och Västergötland. Den totala populationen pilgrimsfalkar i Sverige 2016 beräknades till mellan 451 och 500 par.

Ännu ett framgångsrikt år för ett framgångsrikt projekt
Projekt pilgrimsfalk fortsätter vara ett synnerligen positivt exempel på ett fungerande bevarandeprojekt. Det startades i mitten på 1970-talet när pilgrimsfalkarna i Sverige drabbats hårt av miljögifter som PCB, DDT och kvicksilver.

Falkstammen i sydvästra Sverige höll på att försvinna helt och sammanlagt i Sverige verkade det bara finnas 15 par falkar. Projekt pilgrimsfalk började arbeta med att skydda boplatser, kartlägga miljögifternas effekter och föda upp falkungar.

Vid millenieskiftet hade målsättningen med 30 häckande vilda par uppnåtts i Västsverige och sedan dess har det över lag fortsatt gå väldigt bra för pilgrimsfalkarna i landet. 2015 fanns mellan 399 och 450 par och ytterligare ett hundratal pilgrimsfalkar som hävdade revir.

Inte minst har falkarna spritt sig till allt fler storstäder och då ofta med hjälp av uppsatta häckningslådor. I dagsläget häckar eller revirhävdar pilgrimsfalkar i södra Sverige i bland annat Limhamn, Barsebäcksverket, Helsingborg, Halmstad, Falkenberg, Göteborg och Västerås.

– Urbana häckningar har vi i år haft i Helsingborg, där hanen är 17 år gammal vilket är något av ett rekord för en vild hane. Han fungerar dock dåligt och äggen var obefruktade. Andra urbana häckningar i uppsatta lådor har vi i Halmstad och Falkenberg samt i Västerås. Den välkända häckningsplatsen på gasklockan i Göteborg försvann under senvintern i samband med rivning och paret gjorde häckningsförsök på annan byggnad i hamnen. Däremot nyttjades inte de nyuppsatta bolådorna på Energiverkens byggnader, berättar Peter Lindberg.

Förhoppningar om trädhäckande falkar
Nu råder det också viss konkurrens om bra häckningsplatser i naturen och pilgrimsfalkarna kan ibland tvingas bort från lämpliga platser av berguvar. Allt fler pilgrimsfalkar häckar i gamla stenbrott och byggnader. Förhoppningen är att pilgrimsfalkarna ska börja häcka i träd, som de gjorde under 1940- och 1950-talen.

– Börjar falkarna utnyttja gamla havsörns- eller fiskgjusebon finns en potential för expansion framförallt i Småland och Uppland, skriver Peter Lindberg i en rapport om Projekt pilgrimsfalk 2016.

Egentligen har Naturskyddsföreningens avelsprojekt avslutats, men ”vi hade inte hjärta att avliva de gamla avelsfalkarna” berättar Peter Lindberg. Så några par sitter kvar på Nordens Ark i Bohuslän och producerar fortfarande en del ungar. Årets ungar räcker till två utsättningar (kallas för hacking) och kommer att sättas ut i Köping och Örebro län.

Även om pilgrimsfalkarna haft stora framgångar i många städer i södra Sverige har det inte fungerat lika bra i Stockholm. Första året skickades alla utom en unge till Västerås istället och andra året kraschade en av de unga falkarna mot en husvägg, hetsad av måsfåglar i området. Ännu en höll på att förolyckas, men räddades. En tredje klarade sig och verkar ha lämnat Stockholm för egna vingar. Sedan dess (2015) har inga nya försök gjorts och det planeras inte heller ske. Stockholm får istället hoppas på att Projekt pilgrimsfalks framgångar ska spilla över naturligt på huvudstaden.

– Vi har inga planer på utsättning i Stockholmsområdet men chans finns att vi får en naturlig återetablering där eftersom den vilda stammen växer, avslutar Peter Lindberg.

Läs mer här

Peregrine chicks saved after parents found illegally killed

peregrine.jpg

(RSPB 8 June 2017; Photo: Chris Gomersall)

  • Police suspect adult birds were deliberately poisoned
  • Smallest chick to feature on tonight’s Springwatch 
Three peregrine falcon chicks, which were rescued from a nest in Shropshire after their parents were found dead, have found new foster homes.
The RSPB’s Investigations Unit was called to Clee Hill quarry on 31 May after a dead adult peregrine falcon was discovered on the ground, leaving a nest of three young chicks dependent and vulnerable. On attending the scene, the RSPB found a second body, thought to be the bird’s mate.

A specialist climber abseiled down the cliff to rescue the orphan chicks. They were examined by a local vet then cared for by a specialist rehabilitator in Yorkshire and have now found new homes in foster nests in the wild. Two chicks are being placed into a nest in the Midlands, while the third, smaller chick – a male – will be fostered by the Salisbury Cathedral peregrines, as featured on BBC’s Springwatch.

The dead parent birds have been sent for post-mortem examination to determine the cause of death. A dead pigeon found beside the bodies has also been sent for analysis.

West Mercia Police Wildlife Crime Officer PC David Walton said: “We urge anyone with information about the death of these magnificent birds to come forward, quoting incident ref 0676 S 30/5/17.

“I believe that, had it not been for the fast action of all parties working together, we would have certainly lost the chicks as well as the adults, which look to have been poisoned.”
There are thought to be around 1500 pairs of peregrine falcons in the UK. They have just one brood per year of around 2-4 young, which fledge after five or six weeks.

Read more

 

Eagles migrate through bad weather to arrive in time to nest

(Physorg; 5 April 2017)
Migration is tough, and birds do everything they can to optimize it. How do factors like weather and experience affect the strategies they choose? A new study from The Auk: Ornithological Advances shows that older, more experienced Golden Eagles actually migrate in poorer weather conditions and cover less ground than their younger counterparts, but for a good reason—they’re timing their efforts around raising the next generation of eagles.
Adrian Rus of Boise State University (now at Australia’s University of Sydney), Todd Katzner of the USGS, and their colleagues studied GPS telemetry tracks to evaluate the migratory performance of almost 90 Golden Eagles in eastern North America and determine how performance related to season, age, and . Unsurprisingly, eagles flew faster and farther when they had strong tailwinds and thermals to help them along. What was counterintuitive, however, was that older eagles did not cover more ground than younger eagles despite their greater experience. Instead, older eagles migrated in poorer weather conditions and travelled more slowly.
The researchers believe this is because older birds face different pressures than younger birds. Even if the weather is bad and will slow them down, they need to start heading north earlier than young birds that aren’t breeding, because they have to get back to their breeding grounds in time to reclaim their territories and start nesting. “Younger eagles just need to survive the summer, so they can be choosy about when they travel north and only migrate when conditions are really ideal for fast soaring flight,” explains Katzner.

Lead author Adrian Rus, who worked on the study as an undergraduate, enjoyed the challenges involved in analyzing the migration data. “The best part about working on this project was using specialized software to visualize the golden eagle migrations and being able to pair it with meteorological data to answer my biological questions,” he says. “As a result, the project greatly improved my geospatial and statistical analysis skills and was instrumental my current graduate research in animal movement ecology.”

“Rus et al. provide an unusual demonstration of the interaction between migration experience and seasonal environments,” according to Oklahoma University’s Jeff Kelly, an expert on avian migration. “It is likely that the migration experience that older birds have enables them to extend their summer season through early spring and late autumn migration despite declining atmospheric conditions. Rus et al.’s demonstration of this insight into the interaction between age and the migratory environment expands our thinking about the life history tradeoffs that occur across the annual cycle of migrants.”

Baby Ospreys Now!

( , 5 march 2017)
Ospreys, fish-eating raptors, are breeding now on Sanibel, FL. This female is delivering fish to her partially grown young. She ate some of the fish herself first, starting with the head,  then she began to feed the babies, pulling off very small bits of fish.
The Osprey nestling period is 50-55 days. Ospreys can have from 1-4 young and eggs do not hatch at the same time. The first egg may hatch up to 5 days before the last one. The oldest hatchling dominates its siblings and may monopolize the food brought. If food is abundant food will be shared and all the chicks will survive. Ospreys breed in parts of the West and northern U.S and across Canada, and live all year in FL and parts of the Gulf Coast. You can see them migrating through much of the country.

Can we bring vultures back to Thailand?

(Authors: Dr. Boripat Siriaroonrat and Kaset Sutasha; Photo: Lip Kee; )

It’s the most dramatic bird decline ever recorded – faster even than those that robbed our planet of the Passenger Pigeon Ectopistes migratorius or the Dodo Raphus cucullatus. Since the 1990s, a staggering 99% of the vulture population in Asia have disappeared – a drop from several million to just a few thousand.

As a result of these steep declines, four species of Asian vulture – White-rumped Vulture Gyps bengalensis, Red-headed Vulture Sarcogyps calvus, Slender-billed Vulture Gyps tenuirostris and Indian Vulture Gyps indicus – are now assessed as being Critically Endangered – the highest threat category of all, and a status that indicates that if we do not continue to act, they will disappear from Asia’s skies within our lifetimes.

The main driver for the decline of vultures on the Indian subcontinent is well-publicised – the use of the veterinary drug Diclofenac to control pain and muscle fatigue in sick and aging cattle. Unfortunately, the drug proved lethal to vultures, who were unwittingly killed in large numbers in South Asia when they feasted on the poisoned carcasses of cattle who were left out in the open to die by herders.

Fortunately, the use of Diclofenac is now banned in India, Nepal and Pakistan, and thanks to the introduction of initiatives such as Safe Zones (areas in which threats are controlled within a 100kn radius, allowing viable populations to develop), vulture numbers are now finally stabilising on the Indian subcontinent. But why have vultures all but disappeared from other parts of Asia where Diclofenac isn’t an issue – as just as importantly, can we bring them back?

In Thailand, as in other parts of South-East Asia, Diclofenac isn’t an issue for vultures. Although the drug is widely available in pharmacies, it comes in cream and tablet forms, and is intended for human use – not for cattle. Despite this, the situation for vultures is even worse than it is in India – although two migratory species Cinereous Vulture Aegypius monachus and Himalayan Griffon Gyps himalayensis, can still be spotted every winter, all three of the species that were once resident in the country (Red-headed Vulture White-rumped Vulture and Slender-billed Vulture) are now extinct in Thailand.

Of the three, the Red-headed Vulture was the most abundant and could be found right in the center of Bangkok until the late 1960s-early 1970s, when burials were not widely practiced and dead bodies were left in the open waiting to be burned.  A cholera outbreak in Bangkok in the 19th Century is immortalised by sculptures of vultures feeding on corpses at the Golden Mountain (Wat Saket), which are still standing for us to see today even if the birds themselves are not. Vultures took advantage of the dead bodies until the modernization of the country in the 20th Century.  With cemeteries now becoming normal practice, vultures have struggled in the face of the reduced food availability

Read more

The Raptor Situation in Costa Rica

white-hawk2.jpg
(Patrick O’Donnell, March 4, 2017)

What birder doesn’t get excited about raptors? Sort of like the mega birds, these aren’t your average worm-eating, seed-feeding, chirping guys with brightly colored plumage. Instead of being “little brown jobs”, most are large, in charge, and always ready to sink their talons into prey. By merit of their dimensions and fierce appearance, even non-birders throughout history have taken note of the raptors.

In Costa Rica, we have more than our fair share. In keeping with high diversity in other aspects of the avian kingdom, including falcons and excluding owls, this small country has a raptor list that tops fifty species. It’s a fine selection of birds for a place the same size as West Virginia but it also comes with a catch commonly found in tropical forest ecosystems. There might be a lot of species, but competition and other factors result in fewer individuals of each species. This basically means that it’s not easy being a raptor in Costa Rica. While there’s a lot of protected habitat, with so many other raptors and birds to compete with, each species has a pretty small population. In fact, because the numbers are so small, I bet we could get a fair estimate about the numbers of every raptor species in Costa Rica with a bit of effort.

To throw another monkey wrench into the raptor situation, clime change isn’t doing them any favors. The hotter, drier weather in Costa Rica might be helping the caracaras and a few other open country species, but the ones that rely on healthy humid forest environments are being seriously challenged. As with so many other bird species in Costa Rica that require humid tropical forest, various raptors seem to also be in decline. A few, like the Ornate Hawk-Eagle, are probably out-competing other species and thus on the increase but the numbers for most seem to be going down.

So, to make a long story short, it’s getting even harder to see raptors in Costa Rica and thus that much more pertinent to know about the best places for seeing them. In general, the best spots aren’t going to be wide open fields because those are recent, human-made habitats much more suited for cattle than forest birds. Instead, spend more time in protected areas with humid forest where you can see the sky and canopy. This way, you can spot that White Hawk making a bright exclamation point against the green wall of forest.

But don’t take my word for it, come to Costa Rica to check out the raptor situation for yourself. You’ll see a few hundred other bird species while looking for hawks, hawk-eagles, and kites anyways.

See more pictures