Tag Archives: conservation

How we’re saving the kings of the ocean

wandering_albatross.jpg(Stephanie Winnard 22 June 2017)

It has been another busy year for the Albatross Task Force, and our teams have made good progress in reducing the bycatch of vulnerable seabirds in some of the world’s most deadly fisheries

Albatrosses are one of the most threatened groups of birds in the world, with 15 of 22 species currently at risk of extinction. One of the major causes of their decline is being caught accidentally as bycatch on baited longline hooks or struck by trawl cables and dragged under the water.

Horrifyingly it’s estimated that around 100,000 albatross die every year in longline and trawl fisheries around the globe. For birds that are long-lived yet slow to breed, these deaths have lead to huge population declines with some colonies having halved in size since the 1990’s.

To combat these needless deaths the Albatross Task Force was set up in 2006 to find solutions to this problem, and work with fisheries and governments to save the albatross. Over the last 12 months the team has made good progress towards saving vulnerable seabirds in some of the world’s most deadly fisheries, the details of which are in our new report.

8/10 of our high priority fisheries now have regulations in place to protect seabirds, following an announcement from Argentina that seabird regulations are to be introduced by May 2018 that will require trawlers to use bird-scaring lines.

The benefit for seabirds in Argentina will be huge, as the main trawl fleet is responsible for the death of 13,500 black-browed albatross per year, an impact we expect to reduce by over 85% based on our experimental results.

Across the Atlantic in Namibia, since seabird regulations came into force there, 100% of trawl and demersal longline vessels have now been provisioned with bird-scaring lines, constructed through our collaboration with a local women’s group, Meme Itumbapo.

By next year we hope to show that Namibia has achieved significant bycatch reductions similar to South Africa where we documented a 99% reduction in albatross deaths in the trawl fishery following the introduction of bird-scaring lines. This will be a major win for albatross, as our estimates for the two Namibian fleets suggest in excess of 25,000 seabirds were previously killed annually.

Our work in small scale fisheries has also leapt forward over the last 12 months; in Chile we have shown that modifications to purse-seine net design has the potential to reduce shearwater bycatch massively, and in Peru trials of net lights have virtually eliminated bycatch of not just seabirds, but also turtles and marine mammals.

This is all hugely exciting as no mitigation measures previously existed for these types of fisheries.

All of these successes have only been possible due to the collaborative efforts between our in country partners, the RSPB and BirdLife International, plus generous funding from RSPB membership, external sponsors and many kind individual donations.

We are extremely thankful for the continued support we receive, without which we wouldn’t be able to keep up the fight to save the albatross.

Krav til regeringen: Flyt en halv milliard ekstra om året til miljøet

(Toke F. Nyborg 20 juni 2017)
Sammen med Danmarks Naturfredningsforening, WWF og 10 andre grønne og naturbevarende organisationer er DOF medafsender på åbent brev til Folketingets Miljø- og Fødevareudvalg. I brevet opfordrer vi regeringen til at flytte en halv milliard ekstra om året fra den direkte landbrugsstøtte til natur- og miljøtiltag

Inden 1. august kan regeringen beslutte at overføre flere penge fra EU’s direkte landbrugsstøtte til natur-, miljø- og klimaforbedrende tiltag i landbruget. Det kan modvirke den udhuling af støtten til miljø og natur, som sker frem mod 2020.

I 2014 besluttede den daværende regering at overføre 5-7 % af den direkte støtte til Landdistriktsprogrammet. Det var første skridt på vejen. Det var nødvendigt for at finansiere de initiativer i Landbrugspakken, som delvist skal kompensere for effekterne af øget udspredning af næringsstoffer.

Regeringen har endnu ikke taget stilling til, om der skal overføres yderligere midler til landdistriktsprogrammet. Beslutningen skal tages inden for den nærmeste fremtid.

Læs de grønne organisationers åbne brev til Folketingets Miljø- og Fødevareudvalg: EU’s landbrugsstøtte: Det er nu Danmark bør vælge fuld fleksibilitet

Hardangervidda IBA: En smak av Arktis i Sør-Norge

Mye av Hardangervidda IBA er vernet. I 1981 ble Nordens største nasjonalpark etablert, noe som skulle hjelpe til å bevare et unikt og storslagent fjellområde sør i landet. Dessverre betyr det ikke at de siste tiårene har vært uten problemer for fuglene som lever der.

Hardangervidda er et gedigent høgfjellsplatå, faktisk det mest omfangsrike i Europa. Fjellområdet deles av fylkene Hordaland, Buskerud og Telemark. Landskapet sentralt og øst på vidda domineres av flatt eller bølgende terreng med et mylder av små og store vann. Områdene i vest, samt områdene nord for selve nasjonalparken, er mer kuperte. I nasjonalparkens randområder i vest stuper fjellene ned i de dype vestlandsfjordene.

Fjellfugler i tilbakegang

Hardangervidda ble tidlig valgt ut som et «Important Bird and Biodiversity Area» (IBA) av NOF. Artssammensetningen er karakteristisk for det arktiske biomet, og Hardangervidda er også en av landets viktigste hekkeområder for den globalt truete dobbeltbekkasinen. Bestanden i IBAet er anslått til 100–200 par, men kan godt være betydelig større. Heilo er en karakterart i fjellområdet, mens jaktfalk, sjøorre og temmincksnipe finnes i mindre antall på en del lokaliteter. Det kan også nevnes at Hardangervidda er det sørligste hekkeområdet for tundrasædgås (underarten rossicus av sædgås Anser fabalis) i Europa.

Dessverre viser nyere undersøkelser at flere av Hardangersviddas karakterarter har vært i tilbakegang de siste 20 årene, noe som sammenfaller med negative bestandstrender for flere av våre fjelltilknyttede fuglearter over store deler av landet. Ved å sammenligne hekkefaunaen i et område på 1250 moh. i Eidfjord kommune i 2010 og 2011 med registeringer gjort 30 år tidligere, fant Byrkjedal og Kålås (2012) indikasjoner på en urovekkende tilbakegang hos en del vanlige arter. Nedgangen var på om lag 40 % for heipiplerke, 65 % for steinskvett og hele 85 % for lappspurv. Mulige habitatendringer på hekkeplassen og negative faktorer på overvintringsplassen er ansett som mulige årsaker.

Läs mer

Nytt åtgärdsprogram för att rädda en av landets mest hotade fågelarter

vitryggig-hackspett.jpg

(Erik Hansson 14 juni 2017)

Den vitryggiga hackspetten är en av landets mest hotade fågelarter med enbart ungefär 20 vilda individer. Nu gör Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen en gemensam mångmiljonsatsning på ett nytt åtgärdsprogram som sträcker sig fram till år 2021.

Den vitryggiga hackspetten är beroende av livsmiljöer som det numera finns väldigt få av i Sverige – lövrika skogar med stor mängd död lövved. I åtgärdsprogrammet ingår det att återskapa sådana miljöer bland annat genom att hugga ner granar, göra naturvårdsbränningar, skapa död lövved och återställa vattenmiljöer.

– Det är framför allt storleken på områdena som är kritiskt för den vitryggiga hackspetten, berättade Kristoffer Stighäll, projektledare för Projekt vitryggig hackspett i en intervju med Natursidan i höstas. Nya studier visar att det nog inte ens räcker med en kvadratkilometer gammal lövskog utan att det snarare behövs två kvadratkilometer. Studier från Finland visar också att skogar som innehåller minst 75 procent gran är olämpliga för arten. Granen gör att det blir skuggigt, fuktigt och därmed inte så mycket vedinsekter i lövträden som vitryggig hackspett behöver.

De nya insatserna kommer att fokuseras till fem områden: Forsmark, Dalälven, Fagersta, Klarälven och Sydvästra Dalsland–Östra Värmland. I dessa områden ska förutom åtgärder i naturen även utplacering av uppfödda vitryggiga hackspettar ske.

– Förr fanns den i successioner efter skogsbränder eller i tidvis översvämmade skogar, miljöer som är nästan helt borta i Sverige. Idag finns de bästa miljöerna ofta i igenväxande före detta betes- och slåttermarker och i kantzonen mellan skogs- och jordbrukslandskap. Det finns ett stort restaureringsbehov av den typen av skogar, som ofta hyser många andra rödlistade arter, skriver Naturvårdsverket i sin rapport.

Förutom arbete med de fem fokusområdena ska rådgivning och dialog med skogsbruket ske inom ytterligare åtta områden. Dessa platser har också stora möjligheter att hysa häckande vitryggig hackspett på sikt.

– En förutsättning för åtgärdsprogrammet är också åtgärder av skogsbrukets aktörer, till exempel frivilliga avsättningar, naturvårdande skötsel och hänsyn vid skogsbruksåtgärder, avslutas rapportens sammanfattning.

Sammanlagt har åtgärdsprogrammet en budget på över 33 miljoner kronor fram till år 2021.

Läs originalet här

War-torn Kabul becomes a protected site for migratory birds

(Anne Chaon 13 June 2017)

A rare Afghan marsh that was once a royal hunting ground is set to come under the official protection of the UN environment agency, with the aim of saving hundreds of migratory bird species.

On the long, arid journey to the Caucasus and Siberia, across the Hindu Kush massif, the Kol-e-Hashmat Khan wetlands outside Kabul provide sanctuary for the thousands of storks, egrets, pelicans and flamingos that head north every spring from southern India.

But after 40 years of conflict and neglect, their habitat is being threatened by the growth in new homes, irrigation systems, rubbish and global warming which is gradually changing the local environment.

Now the UN has designated the wetlands a conservation site, the Afghan government said on Sunday, as it also looks to help preserve the water supply of the capital.

“There are probably more than 300 or 400 species that pass through, though without an accurate count it is hard to be sure,” says Andrew Scanlon, head of the United Nations Environment Programme (UNEP) in Afghanistan.

They are migratory birds and “tourists” who stay for a very short period of time to find food, he adds.

At daybreak, the marsh comes alive with the morning chatter of the birds hungry for breakfast.

Binoculars in hand, Scanlon stands atop a tower that dominates the landscape.

In the distance is the silhouette of Bala Hissar, an ancient fortress that defended the city for centuries. Opposite, mud houses and sturdier dwellings made from bricks seem to spring up at random, hurrily erected during wars for tides of refugees and displaced people.

It was once a favoured place for royals to go hunting, though Scanlon stresses any activity would have been carried out “in a sustainable way”.

But with the invasion of the Soviet army in 1979 and the succession of conflicts afterwards, including the civil war in the early 1990s, Afghans were preoccupied by their own survival and the environment suffered.

War saw the marshes more or less abandoned until 2005, Scanlon explains.

Read more

Det ser fortsatt allt ljusare ut för Sveriges pilgrimsfalkar

Pilgrimsfalk.jpg

(Erk Hansson, 8 juni 2017)

Det fortsätter gå bra för Sveriges pilgrimsfalkar. 2015 fanns det 399-450 par i landet. 2016 hittades 451-500 par. Även i år finns positiva tendenser. I Falkenbergs kommun häckar inte mindre än fem par och i Rättviks kommun ser det ut att bli häckning för första gången på 50 år. 

– En bolåda sattes upp 2009 på silon i Falkenberg. Efter det har pilgrimsfalken häckat varje år. I år häckar fem par pilgrimsfalkar i Falkenbergs kommun, vilket är mycket glädjande, berättar Thomas Andersson, ordförande i Falkenbergs ornitologiska förening.

För pilgrimsfalksparet i Rättvik är läget lite mer osäkert i dagsläget. De har hittat en lämplig boplats och förhoppningsvis kommer de lyckas med häckningen. I sådana fall är det första gången på 50 år som pilgrimsfalkarna häckar i Rättviks kommun.

I Västerås verkar falkarna fortsätta trivas och ett häckningsförsök görs återigen i staden. Det var inte länge sedan de första pilgrimsfalkarna på 60 år valde att etablera sig i Mälarstaden tack vare frivilliga eldsjälar och Projekt pilgrimsfalk.

Det finns med andra ord positiva tendenser för pilgrimsfalkarna även i år, men det är för tidigt att ge någon prognos hur det går i år enligt Peter Lindberg på Projekt pilgrimsfalk.

– Vi håller på med de första ringmärkningarna just nu men har fått in rapporter om flera nya par, så populationsökningen fortsätter som förväntat.

Att 2016 blev ännu ett bra år står dock klart. I södra Sverige hittades 17 fler revir än 2015 och sju fler häckande par. Det kunde konstateras häckning i Sörmland för första gången sedan 1970-talet och dessutom med två lyckade häckningar. Även Blekinge fick 2016 sin första häckning på länge. Närmare bestämt minst 60 år. Flera nya par har också upptäckts i Halland och Västergötland. Den totala populationen pilgrimsfalkar i Sverige 2016 beräknades till mellan 451 och 500 par.

Ännu ett framgångsrikt år för ett framgångsrikt projekt
Projekt pilgrimsfalk fortsätter vara ett synnerligen positivt exempel på ett fungerande bevarandeprojekt. Det startades i mitten på 1970-talet när pilgrimsfalkarna i Sverige drabbats hårt av miljögifter som PCB, DDT och kvicksilver.

Falkstammen i sydvästra Sverige höll på att försvinna helt och sammanlagt i Sverige verkade det bara finnas 15 par falkar. Projekt pilgrimsfalk började arbeta med att skydda boplatser, kartlägga miljögifternas effekter och föda upp falkungar.

Vid millenieskiftet hade målsättningen med 30 häckande vilda par uppnåtts i Västsverige och sedan dess har det över lag fortsatt gå väldigt bra för pilgrimsfalkarna i landet. 2015 fanns mellan 399 och 450 par och ytterligare ett hundratal pilgrimsfalkar som hävdade revir.

Inte minst har falkarna spritt sig till allt fler storstäder och då ofta med hjälp av uppsatta häckningslådor. I dagsläget häckar eller revirhävdar pilgrimsfalkar i södra Sverige i bland annat Limhamn, Barsebäcksverket, Helsingborg, Halmstad, Falkenberg, Göteborg och Västerås.

– Urbana häckningar har vi i år haft i Helsingborg, där hanen är 17 år gammal vilket är något av ett rekord för en vild hane. Han fungerar dock dåligt och äggen var obefruktade. Andra urbana häckningar i uppsatta lådor har vi i Halmstad och Falkenberg samt i Västerås. Den välkända häckningsplatsen på gasklockan i Göteborg försvann under senvintern i samband med rivning och paret gjorde häckningsförsök på annan byggnad i hamnen. Däremot nyttjades inte de nyuppsatta bolådorna på Energiverkens byggnader, berättar Peter Lindberg.

Förhoppningar om trädhäckande falkar
Nu råder det också viss konkurrens om bra häckningsplatser i naturen och pilgrimsfalkarna kan ibland tvingas bort från lämpliga platser av berguvar. Allt fler pilgrimsfalkar häckar i gamla stenbrott och byggnader. Förhoppningen är att pilgrimsfalkarna ska börja häcka i träd, som de gjorde under 1940- och 1950-talen.

– Börjar falkarna utnyttja gamla havsörns- eller fiskgjusebon finns en potential för expansion framförallt i Småland och Uppland, skriver Peter Lindberg i en rapport om Projekt pilgrimsfalk 2016.

Egentligen har Naturskyddsföreningens avelsprojekt avslutats, men ”vi hade inte hjärta att avliva de gamla avelsfalkarna” berättar Peter Lindberg. Så några par sitter kvar på Nordens Ark i Bohuslän och producerar fortfarande en del ungar. Årets ungar räcker till två utsättningar (kallas för hacking) och kommer att sättas ut i Köping och Örebro län.

Även om pilgrimsfalkarna haft stora framgångar i många städer i södra Sverige har det inte fungerat lika bra i Stockholm. Första året skickades alla utom en unge till Västerås istället och andra året kraschade en av de unga falkarna mot en husvägg, hetsad av måsfåglar i området. Ännu en höll på att förolyckas, men räddades. En tredje klarade sig och verkar ha lämnat Stockholm för egna vingar. Sedan dess (2015) har inga nya försök gjorts och det planeras inte heller ske. Stockholm får istället hoppas på att Projekt pilgrimsfalks framgångar ska spilla över naturligt på huvudstaden.

– Vi har inga planer på utsättning i Stockholmsområdet men chans finns att vi får en naturlig återetablering där eftersom den vilda stammen växer, avslutar Peter Lindberg.

Läs mer här

Safe at last: Spoonie’s winter wonderland becomes Ramsar site

spoon-billed sandpiper.jpg(Alex Dale 5 June 2017)

Following tireless work from BirdLife Partner BANCA, Myanmar’s Government has designated part of the Gulf of Mottama a Ramsar Site – affording this vast wetland, an important wintering site for globally threatened waders, protection against the threat of over-fishing.

Picture it in your mind’s eye: a wild, untamed stretch of coast, where rapid, powerful waves lash at the endless mud flats, constantly resculpting and refreshing the shoreline.

Imagine, too, tidal flats that teem with life, as fish and invertebrates alike feast on the sediments and nutrients that flow into the coastal waters via three major rivers. What you’re picturing is the Gulf of Mottama – a giant, funnel-shaped estuary in Myanmar, and one of the most important wintering sites for migratory waterbirds in Asia.

So rich are the pickings at the Gulf of Mottama that one out of every two Spoonies recommend it – Spoonie, of course, being the colloquial name for the Spoon-billed Sandpiper Calidris pygmaea, a Critically Endangered wader that has been hit hard by habitat loss across its wintering grounds. Here in the Gulf of Mottama, up to 180-220 Spoonies are estimated to arrive every winter – around half the global population of this scarce bird, cementing the area’s status as an area of outstanding conservational value.

And yet, until very recently, the Gulf of Mottama’s future was far from secure. Despite its importance for threatened migratory waders such as Spoonie, Great Knot Calidris tenuirostris and Spotted Greenshank Tringa guttifer, and its recognition by BirdLife as an IBA Danger Important Bird & Biodiversity Area (IBA), the Gulf received no formal protection status, and this has led to its resources being drained at an alarming rate.

The biggest threat to this valuable ecosystem is over-fishing. The numbers of fish in its waters have plummeted over the last decade, largely as a result of illegal fishers using nets that indiscriminately trap fish of all sizes and varieties – including juveniles. Bird hunting, too, has been a problem in recent years, but it is difficult to effectively control these threats in areas that do not benefit from government protection.

Read more